Härbärget Vinternatt Malmö hade totalt sex anställda på olika anställningsgrad.
En av våra anställda var Valle och jag fick en samtalsstund med honom innan ett arbetspass. Valle tillhör vår församling, talar romani, har två barn och bor i Lund.
Hur tycker du att det har gått?
– När jag började här så trodde jag att det skulle bli problematiskt. Man fick höra genom rykten att folk var aggressiva och att det var mycket tjafs. Men efter min upplevelse av härbärget och de erfarenheter jag har nu så har det inte varit så alls. Det har gått jättebra, människorna har varit jättetrevliga, de har varit jätteglada över att ha någonstans att bo, allting har rullat på jättefint tycker jag, det har varit ordning och det har varit kul.
Många volontärer har kommit och hjälpt till. Hur har det varit?
– Jag brukar alltid säga att volontärerna, det är dom som är stjärnorna. Utan volontärer så hade det inte varit möjligt, de är minst lika delaktiga i detta som de anställda. Dom är guldstjärnor.
Har du fått omvärdera några av dina fördomar under den här perioden?
– Ja, rätt så mycket. Tidigare hade jag ingen erfarenhet av dessa rumänska romer, jag trodde nog att de skulle vara aggressiva, kanske mycket sjukdomar, ja allt möjligt negativt tänkte jag, men efter att ha mött dem så har man sett att de är människor precis som du och jag, dom har samma humor som vi, samma känslor. Dom är människor helt enkelt, min uppfattning om dem är att de är som alla andra. Jag har blivit vän med många av dem och lärt känna dem.
Är det någons livsberättelse som har berört dig lite mer än någon annans?
– Alla berättelser har berört mig, men en livsberättelse har tagit tag i mig lite extra. En man i 45 års-åldern berättade att hans fru hade gått bort hastigt och en vecka senare dog hans 5-årige son i en olycka på hans arbetsplats. Jag tänkte, han har förlorat allt och nu måste han komma hit och förödmjuka sig på det här sättet genom att sitta och tigga. Ändå kom han med glatt humör, det berörde mig faktiskt.
Du talar ju själv romani. Hur går det att kommunicera med de som är romer?
– Jag förstår de flesta till 80–90%. Det är ungefär samma sak som att försöka förstå danskarna.
Vilket i och för sig är helt omöjligt.
– Haha. Det är kanske lite lättare för oss skåningar, vi har övat länge.
Min känsla när jag var i härbärget var att när våra gäster hälsades välkomna på romani så skapade det en god atmosfär. Håller du med om det?
– Ja, de blir förvånade när de kommer in och de frågar: ”Är ni romer?” Då uppstår det en ömsesidig respekt och allt går lugnt tillväga.
Nu hade vi ju ingen möjlighet att hålla öppet längre. Vi stängde den 29/2 hur kändes det för er? Pratade ni om det med våra gäster?
– Ja, vi pratade om det och de var mycket oroliga. De kom till mig dagligen och frågade: ”Vart ska vi gå den 29:e”. Då är det jättejobbigt att inte ha några svar och man ser verkligen rädslan och oron i deras ögon. ”Vi vill inte bo på gata igen”. Det här är människor som jag har lärt känna och plötsligt ska mina vänner bo på gatan. Det är jättesvårt.
Hur har beläggningen varit?
– De första 40 dagarna hade vi ca 25–30 st som bodde här varje natt.
Det var p.g.a. att Johanneskyrkan höll öppet så många gick dit. Sen berättade någon att Johanneskyrkan fick stänga ner under en tid och då kom många hit. Sedan öppnade kyrkan igen, men då trivdes människorna så bra här så det har varit fullt nästan hela tiden.
Var det många av gästerna som är kristna?
– Många är kristna och flera är pingstvänner faktiskt medan andra är ortodoxa. Varenda en tror på Gud och så är det bland romerna i hela världen. Nästan varenda en av oss romer tror på Gud. Börjar man att tala om Gud så är de jätteintresserade av att samtala om tro och religion.
Hur såg en vanlig arbetsdag ut för dig?
– Om jag jobbade kväll så kom jag hit vid 15:00 och innan insläppet kl. 20:00 så skulle vi hinna göra iordning allting. Vi bäddade sängarna, städade av golven, toaletterna och duscharna. Sedan var det mycket som skulle tvättas. 40 uppsättningar av sängkläder plus 40 handdukar måste tvättas varje dygn. Volontärerna kom vid 19:00 och då brukade de hjälpa till med att bl.a. bre mackor och bädda sängar.
Och hur såg kvällen och morgonen ut för gästerna?
– De kom kl. 20:00, gjorde sig hemma vid en säng. Sedan käkade de en grillad macka som vi bjöd på, ibland hade vi lagad mat, sedan tog de en dusch, en del satt uppe och snackade länge med varandra och oss, men vid 22:30 släckte vi. Sedan åt de en tidig frukost vid 06:30 och kl. 07:00 lämnade de lokalen.
Jag har hört att ni har haft tur med en av de vakter som var inhyrda.
– Ja, Kjell-Ingvar var en pärla. Han hade stor erfarenhet av dem sedan innan. Eftersom han kände dem så har vi inte haft en vakt som har varit sträng, utan han har varit varm och skapat en god atmosfär.
Intervjuad av Andreas Wessman
