Reserapport från Bangladesh
Kaoset är obeskrivligt vid immigrationsdisken på Dhakas flygplats. 2–300 personer från Kina, Frankrike, Australien, Thailand och allsköns andra länder pressar på för att komma fram till en av de tre överstressade immigrationstjänstemännen.
En kvinna, antagligen från Indien, utropar med förtvivlan när fingeravtrycksläsaren för 8:e gången inte fungerar: ”Den måste vara gjord i Kina!!” Då drar till och med kineserna i kön på mun. DHAKA! Hat-kärlek, men mest kärlek, flödar ut från hjärtat till detta land som är så motsägelsefullt men ändå så charmigt. Efter ett par timmar är kaoset över och vi kan gå mot utgången där min vän och kollega möter. Oh vad roligt att få trycka Albert Mridhas hand och känna glädjen att ses igen, vi som haft en arbetsrelation i 35 år, mött glädje och motgångar, bakslag och segrar men i allt har Gud varit god.
Vårt besök
Birgitta och jag besöker Bangladesh för en tiodagars resa, som tar oss till ett elevhem för 600 barn, ett axplock av skolor (tutorial schools) som tillsammans har 3000 elever och några nybyggda kyrkor. De skall försöka råda bot på den skriande bristen på kyrkolokaler för en pingströrelse på ca. 25.000 medlemmar. Ja, det är en glädje att stå där mitt i myllret av de 170 miljoner människor som bor och lever i detta land. Det är nu 46 år sedan vi första gången satte vår fot i Bangladesh – och vilken glädje det är att se vad Gud har gjort under år som gått.
Syftet med vårt besök var att träffa församlingsrörelsen FCCB, dess föreståndare och ledning för att samtala om hur vi skall gå vidare i vårt samarbete både i lokalfrågor och fortsatta samarbetsformer. Men också att se hur Nyckelfadderprojektet fortskrider, träffa elever, mammor och pappor till barnen, se hur man lever och vad man har för framtidsplaner. Birgitta satt mitt i en s.k. Bari (en samling hus som tillhör en släkt) och med sin snabbt uppfriskade bengali samtalade med kvinnorna vars ögon lyste av glädje över att få berätta om sin situation mitt i en verklighet som är så främmande för oss här i Sverige.
Tanken med besöket var att även träffa några av de samarbetspartners som svensk pingstmission har, detta i egenskap av att vår församling är ordförande för pingstmissionens gemensamma arbete i Bangladesh.
Arbete med funktionshindrade i Gazipur
Faizun Nessa är ledare för en av våra samarbetspartners som arbetar för att förbättra villkoren för handikappade barn. Genom lobbyverksamhet parat med handfast hjälp har under åren många barn med handikapp fått bättre levnadsvillkor. Föräldrar får bättre förståelse för problematiken men får även se de möjligheter som finns där man inte tidigare såg något ljus. Verkligen ett viktigt arbete.
Bibelskola norr om Dhaka
Under 40 år har vi följt Christian Discipleship Centers arbete, från en liten oansenlig skola i en av Dhakas förorter till att idag vara en väletablerad bibelskola för unga och äldre som vill lära mer av Guds ord och kanske bli fulltidsarbetare för att sprida evangeliet. Vijaya Chowdhury leder arbetet idag tillsammans med en ny rektor. Vilken glädje det är att se arbetet fortskrida och höra att arbetet har framgång.
Intensiv trafik
De bestående intrycken från Bangladesh, förutom det evangeliska arbetet, är den alltmer intensiva trafiken. Räddhågsna göre sig icke besvär. Trafikolyckor med dödlig utgång är fasansfullt höga och bussar med krockskador fram och bak men även på sidorna är en alldaglig syn i Bangladesh. Men att se Guds verk gå vidare i detta land är en verklig glädje för oss.
Thord Dahl
