Söndag 8 April startar vår nya predikoserie om Efesiebrevet och dess budskap.

Men vad är det för brev, varför skrevs det och vad vill det säga?

Paulus brev till Efesos… hade passat bra att sända till Malmö också!

Paulus skriver sitt brev från husarrest i Rom. Där är han och väntar på att få anklagelser som riktats mot honom av hans motståndare i israel prövad av kejsaren själv. Från sin fångenskap så skriver han brev till flera församlingar, var ett är till församlingen i Efesos.

Staden är ett centrum för handel, kultur, den har en teater som tar 20 000 åskådare. Dess stora stolthet är Artimistemplet, som räknades som ett av antikens underverk. Tempelkulten kring detta samt att Efesos var en viktig hamnstad och handelsplats gjorde att staden var en smältdegel av kulturer och olika folkgrupper.
Paulus känner staden och församlingen väl, han hade bott där i flera års tid (läs mer i Apg.19) och tillsammans med vännerna där hade de fått vara med om en väckelse. De hade fått se Gud göra underverk, många hade lämnat de starka ockulta inslagen som Efesos var känt för och istället vänt sig till Gud. Men det hade också lett till konflikter och visst motstånd som gjorde att Paulus fick lämna staden i viss dramatik.

Redan i första kapitlet så förstår vi att Paulus ärende är att slå vakt om grunden som allt annat bygger på; Jesus är i centrum för sin kyrka dess liv. Räkna själv hur många referenser till Jesus du hittar i första kapitlet! (Svar finns längst ner i texten)
Det är av Jesus, i Jesus, genom Jesus som vi får leva trons liv. Men Paulus vill att församlingen ska förstå att det är inte bara de som läser brevet som Gud vill ge sin kärlek till. Gud har bjudit dem som innan var långt borta att komma nära, hedningarna behöver inte längre vara främlingar inför Gud utan kan få medborgarskap och hemmaskap hos Honom. (Ef.2:14-17)

Paulus vill också uppmuntra de som tagit emot Guds nåd att också leva i den och leva ut den. Tron är ingen teori som ska läras utan ett liv att levas. Genom de heligas liv får världen en bild av hur Jesus är. Som Jesus efterföljare ska de lämna sina gamla synder, (Ef.4:17-ff) det är inte värdigt deras nya liv att dras med det gamla livets vanor.

Paulus vill också hjälpa församlingen att vara eniga oavsett vad som kan skapa splittring, kön, social bakgrund eller etnicitet. ”Underordna er varandra i vördnad för Kristus” (Ef5:21) summerar detta väl. Paulus liknar den kristna församlingen vid en kropp, och det är fantastiskt hoppfulla ord. För även om kroppen tappat kontakten med sitt huvud, som är Jesus, så kan den genom Guds nåd byggas upp och förenas med Kristus igen! Det är genom denna nya gemenskap som vi tillsammans kan fatta ”bredden och längden, höjden och djupet och lära känna Kristi kärlek som är väldigare än all kunskap”. (Ef.3:18)

Kanske att det mest kända kapitlet är det 6:e, där Paulus skriver om Andens vapenrustning. Det förstärker temat vi redan noterat. Rustningen är inget muséeföremål som Anden tvingar på oss utan det är en UTrustning. Den är något som blir användbart när det används, som stryker under för oss att vi är sända ut ur vår trygghet och självtillräcklighet.

Låt oss läsa Efesiebrevet med Malmö för våra ögon. Vad innebär det för oss att bli påminda om att hela Malmö är föremål för Guds kärlek och att han vill upprätta hela staden? Vad innebär det för oss som församling, med många språkgrupper och olika kulturer att vara en kropp, att vara förenade i Kristus?
/ Mattias Sennehed.

(Antalet referenser till Jesus är 25 st, men i vers 15-23 gör Paulus ibland ingen skillnad mellan Jesus och Gud (!), så ur det perspektivet finns det inte ett entydigt svar. Förutom att Jesus är Gud vilket är ett fantastiskt svar att ha med sig i läsningen och livet)