Den engelske Filosofen och poeten John Donne skrev år 1624:

No man is an island entire of itself;

every man is a piece of the continent,
a part of the main;


Ingen människa är en ö,
hel och fullständig i sig själv;

varje människa är ett stycke av fastlandet,
en del av det hela.

Trots att individualismen är stark i vårt land har vi den här våren och sommaren lärt oss något av det mest fundamentala i mänskligt liv: Vi hör ihop och vi behöver varandra. Flera samtal bekräftar det jag själv upplevt.

Utan den fysiska gemenskapen i församlingen är det som om min ande förtvinar. Kanske trodde vi före corona att vi besökte gudstjänsten p.g.a. slentrianmässig vana. Nu vet vi att det är mycket mer än så. I gudstjänsten möter vi varandra, men vi upplever också Gud tillsammans. I gudstjänsten fyller vi på vår inre människa och rustas för ännu en vecka.

När vi nu äntligen får mötas till gudstjänst tror jag inte att allting ”bara blir som vanligt” igen. Ökenperioder har alltid varit en del av den kristna upplevelsen och jag är övertygad om att Gud gjort något med oss under det halvår som ligger bakom då vi inte kunnat fira gudstjänst som vanligt. Kanske har vi uppvärderat ”den andre”? Kanske kommer vi sluta att gå till gudstjänsten bara för vår egen skull. Kanske drabbas du av insikten att någon behöver dig? Kanske har vår blick för varandra förändrats. Kanske har du återupptäckt din inre längtan efter Gud?

När jag var ung brukade min ungdomspastor dela en banal bild. Om vi lyfter ut ett kol från kolbädden i grillen och lägger det ensamt vid sidan så slocknar det. Jag har tyckt att det var en fånig, hård och förenklad bild. Men nu har jag insett att den metaforen speglar sanningen i mycket högre utsträckning än jag tidigare förstått. Vi behöver varandra mer än vi kanske förstår. John Donne avslutar sin dikt med följande vackra strof:

any man’s death diminishes me,

because I am involved in mankind.

And therefore never send to know for whom

the bell tolls; it tolls for thee.

varje människas död förminskar mig,

ty jag är en del av mänskligheten.

Sänd därför aldrig bud för att få veta

för vem klockan klämtar; den klämtar för dig.

Ca 1600 år tidigare formulerade Paulus samma sanning i 1 Kor 12:26-27:

Lider en kroppsdel, så lider också alla de andra.

Blir en del hedrad, så gläder sig också alla de andra.

Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den.

Andreas Wessman