Mosaik- Studenter för Kristus!
En helt vanlig torsdagskväll, men ändå inte alls en i mängden. Det känns speciellt att styra stegen mot Orkanen, en av de större byggnaderna i Malmö Högskolas område vid hamnen. Jag är inbjuden av studenterna i Mosaikgruppen. Vi ska dela livet, mat, tron, bibeln och be tillsammans, en sådan där sak som kan verkar litet, men som bär en kraft som kan vända till rätta hela världen. Det som till synes är en pizzakväll i en sub-grupp i samhället bär en potential att i grunden förändra och förnya. Vi har sett det förut. När den kristna kyrkan började växa i ett romerskt imperium som inte ville annat än att inget skulle hota ordningen, så uppfattades kyrkan som en harmlös judisk minoritet. Precis som alla andra intresseföreningar organiserade de sig i så kallade ”Collegium”, man möttes i hem eller samlingslokaler för gudstjänst och gemenskap. Men evangeliet har en förunderlig förmåga att förvandla inifrån och ut. Det blir likt ett en jästklump som läggs i en deg säger Jesus. När det knådats runt ett tag så är hela degen välsignad med dess påverkan. Även om kyrkan också mötte förföljelse och förtryck så blev ändå kristen tro statsreligion i Rom 385 e.Kr.
Jag väntar vid ett svårtytt konstverk i foajén, det är på kvällen, så att det alls är några andra där förvånar mig. Men skolan är tydligen öppen till 22 så det är fortfarande liv och rörelse. Efter ett tag kommer så Reine och Mélodie med famnen full av pizzor, och de visar vägen till salen som vi ska träffas i. De andra deltagarna är redan på plats, och jag hälsar mig välkommen, någon undrar om jag är ny student. Tack för det tänker jag och några grå hårstrån får genast tillbaka något av sin bruna nyans… De samlade kommer från olika församlingsgemenskaper. Även om initiativet är från Malmö Pingstförsamling, och vi kan helt känna att det är ”vårt” studentmissionsarbete, så kan andra församlingar få känna likadant. Väl på campus finns ingen anledning att dela upp oss utan ska istället söka enheten i ambitionen att gestalta evangelium och vara ett ”salt” i studentvärlden.
Efter en uppmuntran att ta några minuter att lära känna någon som man inte vet så mycket om, hugger vi sedan innan in i pizzabuffen. En av studenterna jobbar extra på ett populärt pizzaställe och har kunnat ordna med maten för kvällen. Någon annan har bakat bakelser till dessert. Mitt emot mig sitter ”JJ”. Han är från Nigeria men har bott 10 år i Sverige och känner sig lika mycket svensk nu. Han är inne i en tuff avslutande studietid men hoppas kunna vara klar med sin ”Master” till efter sommaren. Han berättar att hoppet ibland sviker, men att han hoppas på Andens kraft. Vi bestämmer att vi ska be speciellt för det efter maten. Just den kristna gemenskapen är något som gjort att han villa komma till Mosaikgruppen. Han har varit tvungen att jobba helger ett tag och inte kunnat fira gudstjänst, så när han såg en plansch med inbjudan till den kristna studentgruppen för något halvårsedan kände han att det var något han saknat. Det är så lätt att bli upptagen med sig själv, säger ”JJ”. Han menar att de behöver be om att bli mer modiga, varför ska ljuset vara under skärmen, undangömt? ”Vi behöver lysa så att alla ser”! ”JJ” vet att en del kristna drar sig för att berätta om sin tro, han förstår varför men säger att vi behöver uppmuntra varandra att gå upp på bergstoppen, bli synliga.
För mig är det en fantastisk att vara med på Mosaik Night. För 3 år sedan fanns ingen kristen gemenskap som träffades på campus. Nu sitter jag i ett rum med studenter som straxt ska be för varandra, lovsjunga Jesus, på campus, vara en jästklump i en deg, som genom sin närvaro påverkar sitt sammanhang i grunden. Gud har påbörjat något och jag är trygg i att han också ska ge kraft framöver. Vi har mycket att tacka det missionsteam som funnits med och startat gruppen, kanske kommer det komma fler i deras spår framöver. Men det viktigaste är att studenter själva hör mästarens röst när Han rör sig i deras bibliotek och lärosalar och säger ”följ mig”. För studenter, av studenter, där ligger kraften. Sen är det gott att det finns fler av oss som stöttar och står med dem i deras kallelse.
Vi avslutar kvällen på knä tillsammans, jag ”JJ” och de andra. Med böjda huvuden men med en höjd inre blick! Ps. 121:2-3 ”Hjälpen kommer från Herren, som har gjort himmel och jord. Han låter inte din fot slinta, han vakar ständigt över dina steg.”
Är du student? Gilla Mosaik-Malmös sida och häng på deras samlingar! www.facebook.com/mosaikmalmo
