Min plats med Gud

När jag tänker efter så blir jag fascinerad av, inte främst att jag kan ha en plats med Gud, utan att Gud har en plats hos mig, i mitt liv. Att Gud med sin Ande rör sig i min ande, kropp och själ.

Eftersom Gud är överallt och hela tiden borde det betyda att min plats med Gud är här och nu, där och då. Det finns en sångtext som lyder. ”Du valde mitt hjärta som tempel för dig, en viloplats där din Ande kan bo”. Av den anledning ser jag, när jag tittar tillbaka, hur Gud lett mitt liv, hjälpt mig genom passager och visat sin stora omsorg om mig. Och det har Han gjort oavsett om jag tänkt på Honom eller inte.

Nu finns det ändå platser och sammanhang där jag har lättare att fokusera, lyssna in och utgjuta mitt hjärtas längtan och nöd inför Gud. Gudstjänsten, hemgruppen, gemenskapen och samtalen med vänner som jag kan dela tron med. Jag tror att jag börjar ana vad Paulus menar när han skriver i Efesierbrevet att ”vi tillsammans med de heliga ska kunna fatta bredden, längden, höjden och djupet av Kristi kärlek”. Tack alla systrar och bröder som hjälper mig förstå och leva livet med Gud.

Om jag vill vara ensam för att läsa, fundera och be så har jag en plats hemma.

Vi bor sen drygt två år tillbaka i en gammal skånelänga på den skånska landsbygden. Den har bl a ett bibliotek med väggfasta bokhyllor, synliga takbjälkar, två läsfåtöljer, ett litet bord för kaffekoppen och en öppen spis. Den platsen har för mig blivit, ja, om inte helig så i alla fall väldigt trevlig. Den står där alltid iordning, välkomnande och redo att ta emot.

Jag är tacksam för de platser Gud gett mig. Tillsammans med andra och i ensamhet. Men det största är ändå att Han tagit sin plats hos mig.

Anders Jonasson