Min plats med Gud

I en stor församling som vår finns det många olika människor. Alla har vi vårt eget sätt att skapa plats för Gud i våra liv. Vi kan lära oss och inspireras av varandra. Därför inleder vi nu en intervjuserie på temat ”Min plats med Gud”. Vår förhoppning är att du ska bli inspirerad att själv skapa rum för Gud i ditt liv.

Kanske känner du precis som jag att i år har det varit mycket sommar; sol, bad, mat, gemenskap, tid, avkoppling, ombyte på arbete, resor och utflykter, nya intryck och fördjupade relationer? Kort sagt många positiva uttryck för en innehållsrik tid. 

Någon annan upplever att de flesta orden inte alls stämmer in på den sommar som gått. Kanske har det varit för mycket, att man inte känner sig utvilad, inte till freds med det dagliga livet, relationsbyggandet har tärt, tagit vändningar som du inte förutsåg. Istället för avkoppling och återhämtning så har tempot varit uppskruvat.

För ytterligare andra har sommaren inne­­­burit fysisk plåga av de höga tempera­turerna, gemenskapen med andra har uteblivit och tiden i ensamhet har blivit en överskottsvara. 

När vi nu går in i en årstidsväxling gör vi det med större eller mindre förhoppningar: ordnade mattider, tid för träning, strukturerad dygnsrytm eftersom arbete och skola förutsätter det, tid att hinna hemmafixet med städ och tvätt, glädje – eller fasa – inför möte med kollegor eller skolkompisar. Oro över att inte ha kollegor eller skolkompisar att möta. Och så har vi förhoppningarna om uppstart, omstart eller fördjupning i relationen med Gud.

När sommaren övergår i höst blir de olika mötesplatserna i församlingen mer regelbundna. För många av oss ger det en viktig struktur för veckan. Kanske är det än mer värdefullt för den som inte går till ett arbete. Det blåser liv i gemenskapen, ger förnyad möjlighet att fördjupa relationer, och bygga nya vänskaper.

Allt efter som deadline för denna artikel krupit närmare har jag funderat över rubriken Min plats med Gud och vad den kan betyda. Jag har kommit fram till att den med största sannolikhet betyder olika saker för oss var och en. Att det är något mycket personligt. En del av er läsare vet tydligt var man har sin plats med Gud. Några känner som Bina Sigenstam att det finns flera platser och att det varierar över tid, beroende på var i livet man befinner sig. Min förhoppning är att de tankar Bina delar ska väcka tankar hos dig: Du som känner dig trygg med att ha hittat din plats med Gud; Du som tycker att det inte riktigt fungerar, att du inte har någon riktig plats med Gud just nu, aktivt letar efter var den kan bli för dig; Att du som inte ens visste att man kan ha en egen plats med Gud gör upptäckten att det kan du visst.

När jag satte mig ner för att samtala och lyssna på Bina hade jag några frågor och funderingar: 

  • Jag ville ge Bina möjlighet att fritt associera kring rubriken
  • Jag funderade på om hon har en fysisk plats eller det är en plats i tid och rum, mera som ett sinnestillstånd 
  • Jag undrade om hon tycker att hon behöver särskilda förutsättningar för att komma till sin plats med Gud
  • Om det är en plats, eller flera och om det är olika platser för olika tillfällen
  • Om det finns något som skiljer platserna åt
  • Har platsen alltid varit densamma?

/ Veronika Svensson

Binas plats med Gud

Min plats med Gud på arbetet

Den senaste tiden har jag upplevt att min plats med Gud är på min arbetsplats. Jag har landat i min roll på äldreboendet i Svedala. Där behöver jag ha ett intimt samarbete med Gud. I min yrkesroll ska jag utstråla trygghet för de boende, för anhöriga och för personalen som arbetar där. Jag behöver helt enkelt vara mer beroende av Gud. På väg till och från jobbet samtalar jag med Gud. Det bästa är när jag promenerar, då tar det 15 minuter. Cyklar jag tar det sju minuter och tar jag bilen så är jag där på två minuter, det är för kort tid för att hinna med samtalet med Gud. 

Förutsättningarna för att komma till min plats med Gud hör ihop med rutinen, regelbundenheten. Jag måste själv välja att ta min tid med Gud, välja promenaden istället för bilen eller cykeln. Jag måste själv skapa mina förutsättningar, fatta de beslut som jag vet ger mest. Det beror också på vad jag fyller mig med. När jag avslutar dagen med dagens bibelord från ”Bibelappen” leder det till reflektion och att jag somnar med bibelordet i mitt medvetande.

Morgonbönen under promenaden fylls av tacksamhet för allt gott i livet, att jag fått sova gott och vakna upp till en ny dag. Att jag får vara mätt och frisk. Jag ber också om välsignelse över de boende och över personalen som finns på min arbetsplats. Jag försöker ha en regelbundenhet i samtalet med Gud: Att tacka, be om och lyssna. Dessutom är denna plats med Gud positiv både för miljön och kroppen.

Det är roligt och utmanade att få arbeta på ett äldreboende. Jag känner mig privilegierad, känner att jag är på rätt plats vid rätt tidpunkt i livet för detta arbete. I min yrkesroll måste jag vara professionell. Jag kan inte prata och be frälsningsbön för mina vårdtagare. Där­emot kan jag förbereda mig för mötena och samtalen med vårdtagarna, genom att be till Gud. 

Min mission är att vara glad och att sprida glädje omkring mig. Mitt mål med mitt arbete är att äldre människor ska vilja komma till ”mitt” äldreboende. Jag vill se vårdtagarna och ge personalen inspiration och uppmuntran att göra ett bra jobb, att ge de boende en bra dag.

En plats i tid och rum

Min plats med Gud är plats i tid och rum. Platsen har sett olika ut i olika skeden i livet. Under uppväxten i ett kristet hem. I ungdomsåren då frågorna om vem Gud är och behovet av att hitta sig själv och Gud. Under de åren vi bodde i Tyskland fick jag tid att landa och upptäcka att Gud är personlig för mig.

Min plats med Gud är kopplad till mitt intresse för att vara ute. Jag tycker om känslan i naturen. Färgerna… Luften… Formerna… Naturen är talande i sina olika skiften. Min plats med Gud är också här och nu. Jag har en bön genom livet, att den jag är och mina handlingar ska visa på Gud: ”Gud, hjälp mig att göra rätt saker i rätt tid, ge mig visshet hur jag ska handla.” 

”På samma sätt är det när Anden stöder oss i vår svaghet. Vi vet ju inte hur vår bön egentligen bör vara, men Anden vädjar för oss med rop utan ord.”  Rom 8:26, B2000

Min plats med Gud i familjen

En annan plats med Gud är med min familj. Regelbundenheten i de traditionella bönerna, när vi ber och tackar Gud för maten, är en plats med Gud. Afton­bönen med barnen då vi ber både de traditionella bönerna och fria böner är plats med Gud. Det handlar också om hur jag pratar med min man och våra tjejer om andra människor, grannar, vänner, släktingar. Barnen snappar upp hur jag talar om andra. 

Bina avslutar med att berätta kort om sina framtidstankar när det gäller platsen med Gud i familjen: Att när familjen samlas på söndagkväll och pratar igenom planeringen för den kommande veckan avsluta med en bön för det som ligger framför för var och en.

Din plats med Gud

Jag hoppas att Binas berättelse kan ge dig inspiration att upptäcka din plats med Gud. Kanske behöver du en fysisk plats, kanske handlar det om en bra tid på dygnet, oberoende av plats. Våga inventera livet och leta efter vilka förutsättningar du redan har. Följ sedan Binas råd att vara beslutsam och skapa dina förutsättningar. När jag lyssnat på Binas berättelse märker jag att för henne är det relationen med Gud, som gör att det blir en plats med Gud.

Kort om Bina

Namn: Anna Bina Elisabet Sigenstam

Född i: Skövde

Familj: Maken Peter och döttrarna Astrid, Elsa och Selma

Jobbar som: sjuksköterska

Senast lästa bok: Att hjälpa dig själv av Dave Pelzer

Fritidssysselsättning: Att träna fitnessboxning och rida. ”Om jag hade en helt obokad dag då skulle jag pyssla om mig själv, ta en kopp kaffe och läsa tidningen. Sedan behöver jag sällskap och då ringer jag någon och ses på lunch eller en fika.”