Då Dan Johansson, en av vår församlings medlemmar, predikade söndagen den 30 juli tog han upp om ”åminnelse­stenar”. Han talade om hur viktiga de är. Om åminnelse­stenar kan man läsa i Josua 4:4–7. I nyare översättning står det minnesmärke.

Det är händelser man ska komma ihåg och som visar hur stor Gud är. Han berättade om en händelse, som för honom och många andra är just en sådan åminnelsesten. Den inträffade våren 1990 och visade verkligen hur Gud är med och leder. Jag blev nyfiken och ville veta mer. Så jag träffade Dan för ett samtal.

Rumäniens härskare Ceausescu hade fallit. Det visade sig att landet levde i fullständig fattigdom och var i behov av hjälp utifrån.

Vid universitetssjukhuset i Cluj-­Napoca fanns en grupp troende läkare och sköterskor som bad till Gud om att man skulle få utrustning till en fungerade brännskadeavdelning. Vad har nu detta med Svedala att göra?

Dan Johansson var vid den här tiden verksam i församlingen i Svedala och när nödropen från Rumänien kom ville församlingsgruppen hjälpa till. Man uppmanade folket i byn att skänka kläder, skor och leksaker. Gensvaret blev enormt.

Dan berättade om hur han också tog kontakt med flera företag och frågade vad de kunde skänka. Han fick bland annat 12 ton saft. Och från ett företag i Eslöv fick han ett par brännskadetankar. De var ca 2 m långa. Vad skulle man med dem till? Dan tog emot dem trots att det kändes djärvt.

Vart skulle man nu köra allt materiel man fått in? Ledningen i kyrkan samlades och bad. Man lade en stor Rumänienkarta på bordet. Dan berättade att han blundade och satt fingret på en plats. Platsen var Cluj-Napoca.

Ola Svedebring, också en av församlingens medlemmar som vid den här tiden hade ett åkeri, åtog sig körningen. Församlingsledningen lade händerna på honom och sände iväg honom. Med på resan hade han sin son Joel. Jag frågade Ola om det inte var konstigt att köra iväg utan att exakt veta vart han skulle. ”Nej”, svarade Ola, ”jag var van att köra på utlandet.” Jag undrade vidare hur kommer man genom tullen med en fullastad långtradare med bl a 12 ton saft och några konstiga tankar. Jag fick svaret ”Det gick bra, man kollade inte hjälpsändningarna.”

Man hade fått kontakt med en pastor, vid namn Benjamin i stadens pingstförsamling och han hjälpte till med kontakterna till sjukhuset och andra som behövde just det material som fanns på långtradaren.

Vilket bönesvar för personalen när det plötsligt stod en långtradare utan­för porten med ett par efterlängtade brännskadetankar och annan sjukvårdsmateriel.

Gud har precision. Historien slutade inte här berättade Dan. Dan hade varit i kontakt med färjebolaget, som gett lastbilen fri frakt på nerresan men hemresan skulle betalas. Man kan bara förundras! Ola fick en returfrakt från Rumänien så var även hemresan betald.

Alla kristna har sina åminnelse­stenar och vi borde berätta mer om dem för varandra. Vi ska tala om vilken stor Gud vi har och vilken omsorg han har om oss och kommer att ha i framtiden.

Gunbritt Fransson