Jakob

Det är inte bara gamla testamentets författare som väljer att naket och genomskinligt beskriva tillvaron. Hela nya testamentet är fullt av misslyckade människor som i närheten av Jesus blir förvandlade, lyckas… och misslyckas igen. Poängen är inte att leva ett felfritt liv. Det går en röd tråd genom bibeln som erbjuder oss att leva våra liv, lyckade eller misslyckade i Guds närhet och där sakta med säkert, steg för steg bli förnyade, förvandlade med Honom som förebild.

Ett av alla dessa ärliga personporträtt är berättelsen om Jakob i 1 Mos 25-36.

Jakobs förutsättningar kunde vara bättre. Han föds sekunder efter sin tvillingbror Esau. Jakob sträcker ut sin hand och griper sin bror i foten. Denna dråpliga händelse ger Jakob hans namn. Jakob på Hebreiska betyder ”den som håller i hälen/foten” men hans livsberättelse har fyllt namnet med ett annat innehåll. Det kan också betyda ”den som bedrar”. Som son nr 2 går Jakob miste om arvsrätten. Det är Esau som har sitt på det torra och som ska förvalta familjens tillgångar. Men familjen är något dysfunktionell. Isak har Esau som favoritson och Jakob själv är mors älsklingspojk. En märklig situation som självklart är en grogrund för konflikter. Kanske kan man ana en nyansskillnad i de båda brödernas sinnen i 1 Mos 25:27. Pojkarna växte upp. Esau blev en skicklig jägare och höll till i skog och mark, men Jakob förde ett lugnt liv och bodde i tält. Anar man här en Jakob som hellre tar det lugnt än arbetar? En person som letar efter genvägar och lever sitt liv efter minsta motståndets lag? Detta är kanske att lägga in för mycket i texten men Jakobs liv berättar en berättelse som ger den tolkningen rättvisa.

Han lurar av sin bror hans förstfödslorätt. När Esau en dag kommer hem från jakten är han helt utsvulten. Jakob har då lagat en soppa som Esau vill ha. Jakob går med på att servera honom soppan på ett villkor: Att han får förstfödslorätten i utbyte. Esau går med på det. Vem är dummast i denna berättelse? Jakob som utnyttjar sin brors hunger eller Esau som så billigt säljer något så värdefullt?

Men den girige Jakob nöjer sig inte med detta. Ivrigt påhejad av sin mor lurar han sin far att ge honom den välsignelse som var förbehållen den äldsta sonen. Återigen tar Jakob en genväg på andra människors bekostnad. Hans far Isak var gammal och hade dålig syn detta utnyttjade Jakob genom att täcka sina händer och sin hals med ull från killingar. När Isak sedan rörde vid honom trodde han att det var Esau (eftersom Esau var ”luden”) och gav Jakob på det sättet sin välsignelse. I vår tid och kultur kan det vara svårt att förstå varför denna välsignelse var så viktig. Det är också märkligt att den är oåterkallelig. Men så fungerade det på den här tiden. När en åldrad far skulle överlämna ansvaret för familjen och egendomarna till sin äldste son var faderns välsignelse avgörande för att göra förstfödslorätten giltig. Detta gjorde att man bara uttalade den en gång och då var den också oåterkallelig.

Jakob hade nu med mer eller mindre orättfärdiga metoder erövrat positionen som familjens överhuvud. Han hade förtjänat sitt namn.

Nu dyker nästa märkliga händelse upp i Jakobs liv. Hotet från hans bedragna bror och jakten på en hustru för honom till Paddan Aram och på väg dit slår han läger och han drömmer där sin välkända dröm om trappan från jorden till himmelen med änglar som stiger upp och ner. I drömmen ser han också Gud som säger till honom:

”Marken som du ligger på skall jag ge åt dig och dina ättlingar. De skall bli som stoftkornen på jorden, och du skall utbreda dig åt väster och öster, åt norr och söder, och alla folk på jorden skall önska sig den välsignelse som du och dina ättlingar har fått. Och jag skall vara med dig och skydda dig vart du än går; jag skall föra dig tillbaka till detta land. Jag kommer inte att överge dig, jag skall fullgöra det som jag har lovat dig.”

Gud bekräftar alltså den välsignelse som Jakob så svekfullt lurat till sig. Han blir en av stamfäderna som får bära Abrahams välsignelse och löftet om ett folk vidare till nästa generation. Hur märkligt är inte detta?

Nu har det blivit dags för Jakob att få smaka sin egen medicin. Hans, eller rättare sagt, hans mors, äktenskapliga planer gick ut på att låta Jakob besöka sin morbror Laban och av hans döttrar välja en hustru. Han blir förälskad i den yngsta dottern Rakel och kommer överrens med Laban om att arbeta i 7 år hos honom för att sedan få gifta sig med henne. Laban går med på detta och efter 7 år blir det bröllopsfest men nu är det Jakobs tur att bli bedragen. Istället för Rakel ger Laban honom sin äldsta dotter Lea. Jakob märker inte att han spenderar sin bröllopsnatt med en annan kvinna än den han älskar och enligt den här tidens traditioner så fullbordas äktenskapet på det sättet. Hur är detta möjligt? Är Lea så utklädd att hon inte går att känna igen? Var systrarna så lika varandra? Var Jakob helt enkelt så full att han inte märkte vad som höll på att hända? Märkligt är det men det händer. Jakob måste lova att arbeta i 7 år till för att få tillåtelse att gifta sig med Rakel. När Rakel och Jakob har fått sin son Josef vill Jakob flytta hem till sitt eget land och för att få med sig så mycket rikedom som möjligt lurar han Laban på ett skickligt sätt genom att avla upp en stor hjord av får och getter till sig själv.

Men att resa hem igen är inte så enkelt. Vad ska Esau säga? Blir det fullt krig med brodern? På väg hem får Jakob sin andra märkliga Gudserfarenhet. Han skickar sitt följe i förväg, dröjer ensam kvar och blir övermannad av en okänd man som brottas med honom hela natten. Det vilda slagsmålet verkar inte få någon segrare och till slut slår den okände mannen Jakob på höften så illa att han hans höft skadas. Jakob kräver att få bli välsignad av denna okände slagskämpe. Då uttalar mannen de ord som måste varit så förlösande för Jakob: ”Vad är ditt namn?” – ”Jakob”, svarade han. Då sade han: ”Ditt namn skall inte längre vara Jakob utan Israel, ty du har kämpat med Gud och människor och segrat.” Jakob förstår att mannen han brottas med är Gud själv och han ser chansen att äntligen få en välsignelse som inte föregås av lögner och svek. En verklig välsignelse av Gud. Han får också ett nytt namn. I den här kulturen var namnet alltid förknippat med min identitet och min person. Nu skulle Jakob gå in i en ny fas av sitt liv och då får han ett nytt namn. Betydelsen av namnet Israel har alltid förbryllat bibelforskare. Det kan betyda Gud kämpar eller Han kämpar med Gud men det kan också betyda Gud härskar. Hur som helst får Jakob nu ”Gud” (Heb. El) med i sitt namn och sin identitet och han blir av med sitt gamla namn som ständigt påmint honom om lögner och svek. Han har brottats med Gud och nu är det inte längre han som är herre i sitt liv, det är Gud. Gud härskar!

Till slut möter Jakob Esau och deras återförenande beskrivs så oerhört vackert: Han bugade sig sju gånger till jorden medan han gick fram till sin bror. Men Esau skyndade emot honom och tog honom i famn. Han föll honom om halsen och kysste honom. Och de grät.

Som vanligt talar bibeltexterna personligt till oss. Berättelsen om Jakob skapar helt säkert andra associationer hos dig än hos mig. Men jag gör följande reflektioner: