Vår plats med Gud

Gud visar oss sin omsorg

I ett samtal runt kaffebordet fick jag lära känna familjen Levinsson lite närmare. Familjen består av mamma Gunilla och pappa Bengt-Åke, döttrarna Elin (14år) och Ida (13 år) samt sonen Melker (9 år). Melker talade glatt om att han minsann skulle bli 10 år i oktober. Vårt samtal kom framför allt att handla om vardagstro och vad den betyder för oss.

Jag började be familjen om att presentera sig. Gunilla berättade att hon är uppvuxen i en kristen familj i Malmö och att Elimkyrkan var en naturlig del i hennes liv. Hon var 11 år när hon döptes och kom med i församlingen. Hon arbetar idag som barnmorska på en mottagning i Rosengård.

Bengt-Åke som kommer från Värnamo är även han uppvuxen i en kristen familj och fick tidigt en tro på Gud. Han blev döpt i 9-årsåldern. Idag jobbar han som ingenjör med utveckling av säkerhetsprodukter.

År 2006 gifte de sig och efter något år började barnen komma.

Elin som är äldst talar om att tron för henne är något helt naturligt. Den personliga tron har succesivt växt fram. Ida håller med om att det är samma sak för henne. I december blev båda flickorna döpta och jag undrar varför och vad det betyder för dem. Elin som för ordet sa: ”Jag vill lägga allt i Guds händer. Han tar hand om mig och min oro och det är skönt att känna att vi har Honom vid vår sida.” Det har varit viktigt för familjen att det ska bli deras egna beslut när de skulle låter döpa sig.

Jag frågar hur det är i skolan och de berättar att deras klasskamrater vet om att de är kristna och när det blir ett samtal vet båda flickorna vad de står för.

Vi kom att tala om fritidsintressen och Elin berättade att klättring intresserar henne. Den form hon ägnar sig åt är bouldering (en form av fri klättring som utförs på små klippformationer eller konstgjorda bergväggar utan användning av rep eller selar). Medan Ida, som är en stor djurvän, ger hästarna och ridning sin uppmärksamhet.

Melker har en massa fritidsintressen och som han just nu har lite svårt att veta var han ska lägga focus på, men fotbollen går inte att komma förbi. Han lär sig även spela accordeon (ett slags dragspel). Han är med i en grupp som studerar rymden och de använder sig av teleskopet som finns i Oxie.

En del av sin fritid ägnar de även åt aktiviteter i kyrkan. Melker är med i Diciples Junior och fredagskvällarnas Juniorhäng. Ida får vi ibland se bland lovsångarna och hon är hjälpledare i Junior. Elin är med som hjälpledare i Diciples Kids.

Även Gunilla och Bengt-Åke har uppgifter i kyrkan. Just nu är det i en av våra värdgrupper vi får se Gunilla. Bengt-Åke ser till att ljudet och övrig teknik fungerar. Det jag inte visste var att det oftast är ljudteknikern som är först på plats på söndagsmorgonen, redan klockan halv 9, och den som lämnar kyrkan sist efter att ha plockat ihop grejerna. ”Det tar mycket tid, men det är roligt. Vi gör vad vi kan, men vi är bara glada amatörer”.

Gunilla och Bengt-Åke är angelägna om att barnen ska få sina egna andliga upplevelser och när vi kommer in på bönesvar är det barnen som berättar. Hela familjen var på stranden och Melkers lilla boll försvann och man började leta efter den. Ingen boll. På en annan del av den kilometerlånga stranden fanns kompisens familj och flickorna beslöt att gå dit. När de kommit ungefär halvvägs ser de en man som lyfter upp en boll och undrar om någon vet vems den är. Gissa vems? 

Vid ett annat tillfälle pratade flickorna om att de ville ha tag på en speciell sorts glass, som de fått som små. Vid det här tillfället befann de sig i en stuga långt ut på landet. Plötsligt fick de höra hemglassbilen och kunde springa dit. (Det fanns inga turer i det här området utan chauffören hade på eget initiativ prövat den här vägen.) De väljer en sorts glass, men chauffören säger åt dem att välja en annan, vilket de gjorde. När de öppnade kartongen, som hade ny design, kände de igen just den glassen de önskat sig.

Att tron är viktig och att vi vilar i Guds hand är det viktiga som föräldrarna vill ge sina tre barn. Genom familjeandakten vill de lägga en god grund och goda vanor att ta med sig ut i livet. Det kan vara svårt att få livspuzzlet att gå ihop. Då är loven ett tillfälle att vara tillsammans och hinna med både andakten och varandra. 

Gunilla berättar att det är svårt att hitta bra andaktsböcker som passar både barn och vuxna. Just nu läser de andaktsboken En Gud, En plan, Ett liv. Det är en bok som bl.a. tar upp vad nåd och sanning är.

Gunilla fortsätter berätta att bönen och bibelläsningen är viktig för henne. Hon börjar morgonen med att lägga dagen i Guds hand. År 2017 började hon skriva ”böneböcker” där skriver hon ner böneämen och det som upplevs problemfyllt. När hon sedan ser tillbaka ser hon hur hon fått bönesvar och känner stor tacksamhet. ”Tack Jesus för att du är med i allt!”

Gunbritt Fransson