Församlingslivet efter Corona

Har vårt samhälle förändrats i grunden eller kommer allt snart att vara som vanligt igen? Hur pandemin har påverkat oss är svårt att sia om nu, framtiden kommer att visa oss hur det är med den saken. Trots allt kan vi konstatera att vi har lärt oss några saker som förhoppningsvis kommer att förändra hur vi ser på församlingslivet framöver:

Engagemang:

Församlingsengagemanget måste ge mer energi än det tar! Pingstens folk har alltid haft Den Helige Anden som sin bensin, men vi måste vara uppmärksamma på om bensinen skulle ta slut för en tid. Den här tiden av en verksamhet på sparlåga har varit en ögonöppnare för många av oss. Kanske församlingslivet i allt för hög grad har varit präglat av aktivitet? Kanske för få har gjort för mycket. Jag tror på en aktiv församling som märks och gör skillnad, men lösningen måste vara att många gör en rimlig insats, annars är risken stor att orken tryter.

Källorna:

Vad viktigt det är att vi alla har tillgång till friska källsprång i våra liv. Förhoppningsvis har vi alla upptäckt vikten av att ta individuellt ansvar för vårt inre liv. Samtidigt har vi återupptäckt behovet av gemenskap, inte bara den sociala, utan också den andliga. Den Helige Anden ger oss kraft, utrustning, kreativitet och enhet. Precis de saker vi behöver efter en tid av isolering och kanske andlig dränering. Låt oss tillsammans och enskilt söka Gud och återupptäcka källorna i våra inre liv.

Vår plats i världen:

När krisen slår till är det alltid de som är sämst rustade som får betala det högsta priset. Vi är så tacksamma över att vi kunnat ha Klädhjälpen öppen under nästan hela pandemin och behoven har inte minskat, tvärt om. Om vi vill vara en relevant kyrka i Malmö bör vi alltid ha våra ögon riktade mot de som har det sämst. De lär dessvärre inte bli färre framöver. Det behöver inte alltid vara de som har det ekonomiskt sämst. Det kan vara de som är ensamma, eller de som har det svårt att hitta in i det svenska samhället av olika orsaker. Eller kanske de som inte kommer in på arbetsmarknaden.

Den här pandemin är inte över, men vi tycker oss se ljuset i tunneln. Låt oss försöka lyssna in Guds röst i vår tid. Vad har vi lärt oss? Vad vill vi förändra? Vad vill vi utveckla?

Andreas Wessman