”En Ny kyrka för en Ny församling”, vägen till vår kyrka i Malmös så kallade ”Mässhallar”. När inriktningen var klar att de två pingstförsamlingarna, Elim och Filadelfia, skulle gå samman togs också beslut att bygga ”En Ny kyrka för en Ny församling”.

Man har ju genom åren hört vittnesmål om hur Gud lett sitt verk fram till seger genom olika typer av besvärligheter. Men inte kunde vi ana när byggnadskommittén utsågs av de två äldstekårerna hösten 1989 att vår ”resa” skulle bli en berg- och dalbanefärd under 6 år med förhoppningar – besvikelser – framgång – svek – uppslag – politiskt trassel – innan vi kunde gå i mål och inviga vår kyrka i slutet av augusti 1995. Här följer en kortfattad sammanställning.

Av Malmö Stad hade vi utifrån våra önskemål blivit tilldelad en tomt utmed Pildammsvägen, i närheten av Konsthallen. Ganska snabbt kom två förslag på kyrka upp på bordet som diskuterades och jämfördes. Av olika skäl fick man dock avskriva bägge förslagen våren 1990 och ordföranden lämnade kommittén som låg nere en tid.

När arbetet återupptogs med en ny ordförande utsågs en ny arkitekt som tillsammans med stadsingenjörskontorets arkitekter (för stadsplanen) formade vår tilltänkta kyrka på den tomt som Malmö stads dåvarande byggkommunalråd på ett församlingsmöte 1991 stått och lovat oss. I januari 1992, då stadsplanen var klar för att skickas ut på remiss, hölls ett första möte med stadens fastighetsdirektör om pris och villkor för vår tomt. Innan stadsplanen var klar fick vi inte köpa tomten. Arkitektarbetet var långt framskridet och vi var ivriga att gå vidare.

Då, plötsligt och helt oväntat, meddelade Malmö Stad någon månad senare att vi tyvärr inte kunde få den utlovade tomten. Inom stadshuset hade tankar på en tunnel, sedermera citytunneln, börjat ta form mot den bro över Öresund som påbörjats. Man skulle behöva en station i Triangelområdet vilket kunde bli på denna tomt. Beslutet väckte naturligtvis stor irritation men vid ett möte med byggkommunalrådet tyckte hon inte att det skulle vara något problem att hitta en ny motsvarande tomt för vår kyrka. Hennes tjänstemän som vi arbetat med och som var med på mötet mötte inte våra blickar.

Arkitekternas arbete fick läggas i träda och då tiden rann iväg utan att vi fick någon ny passande tomt började vi själva i kommittén leta plats för vår nya kyrka.

Under tiden hade Sverige drabbats av den s.k. fastighetskrisen då många byggföretag fick det svårt ekonomiskt. Cronholms Mäklarfirma, som tidigare med framgång hjälpt Elimförsamlingen att sälja sin kyrka, den s.k. ”Hippodromen”, under rådande högkonjunktur till ett bra pris, nämnde vid en kontakt i november 1992 att PEAB hade fått ekonomiska problem och hade ett objekt som kanske skulle passa oss? Det var ”Mässhallarna” utmed Stadiongatan, som man 4 år tidigare köpt med avsikt att bygga om till ett flashigt kongress- och konferenscenter åt Malmö Stad. I all hemlighet sökte man någon som ville köpa denna fastighet. Kunde det vara något för oss? Fyra utställningshallar (då ingick även nuvarande Coop) med kontor och en isträningshall. Vi ansåg dock att, om det skulle bli affär, de tre hallarna vi idag äger med 20 000m2 på en 30 000 m2 stor tomt var mer än tillräckligt för oss. Frågan lyftes i bön och diskuterades på äldstemöten. En funktionell kyrksal med möjlighet till konferensverksamhet under veckorna skulle vi kunna bygga, så som vi har idag. Dessutom fanns plats för den förskola som församlingen hett åstundade i den s.k. glasgången ner mot de andra hallarna utmed Erik Perssons väg. Men vad använda de andra hallarna, A1 och A2 till? Flera verksamheter diskuterades och som ett trossteg togs beslutet att köpa Mässhallarna vid årsadministrationsmötet den 24 april -93.

Det var dock inte så enkelt att få köpa. Malmö Stad var inte villiga att släppa Mässhallarna med mindre än att man hade några ersättningslokaler för framtida mässor. Politiskt var det röd-gröna blocket generellt emot en försäljning till oss medan de borgerliga, som kommit till makten i senaste valet efter en lång rad av socialdemokratiskt styre (se Guds finger), ville sälja fastigheten till oss. Tiden gick utan några besked. Till slut satte vi ett ultimatum. Om det inte var klart besked att vi får köpa Mässhallarna före halvårsskiftet, 1 juli 1993, tvingades vi se oss om efter en annan lösning på våra lokalbehov.

Problemet var att Malmö Stad var i förhandling med Saab om den f.d. Saab-fabriken som byggts i den gamla fartygshallen på Kockumsområdet men kort därefter lagts ner. Till slut blev det köpet klart och i det sista kommunfullmäktigemötet våren -93, där de borgerliga hade en rösts övervikt, togs frågan upp om Malmö Pingstförsamlings köp av Mässan 1, som fastigheten hette. Ett rent formellt beslut men då inträffar det osannolika. En av de borgerliga ledamöterna tryckte vid voteringen på fel knapp! Och beslutet blev ett nej! Var det Guds svar att detta inte var något för oss? Vi avvaktade…

Nu utbröt en febril aktivitet inom kommunen och hos PEAB. Det ledde fram till ett extra sammanträde i kommunfullmäktige den 27 juni med den enda punkten, vårt köp av Mässhallarna. Då det röd-gröna blocket la ner sina röster och alla (!) de borgerliga svarade ja blev så beslutet klart före halvårsskiftet.

Nu följde en febril verksamhet att med vår arkitekt och våra konsulter, bygg-, installations- och inredningsentreprenörer omvandla en av mässhallarna till en funktionell och trivsam kyrko- och konferenslokal, bygga idrottshall samt med att snygga upp kontorsdelen. På 2:a våningen installerades närradion. Flera av församlingens medlemmar engagerades i olika delprojekt. Parallellt byggdes också en förskola som invigdes på nyåret 1995.

Församlingen kunde till slut med stor tacksamhet inviga sin nya kyrka den 26 – 27 augusti 1995.

Agne Ellbrant
Byggnadskommitténs ordförande