Elden förenar Unga Vuxna!
Denna sista dag i april så cyklade jag med bestämda tramp mot Sibbarps kallbadhus där en flotte med tillhörande valborgsris väntade på att bli antänt.
Med mig hade jag varma kläder, matsäck, en filt att sitta på, nästan allt man behöver för att grilla och inte minst, den obligatoriska termosen med kaffe.
Eftersom jag vet att det brukar bli en del människor på plats så var jag där i god tid. Hela 3,5 timmar innan brasan tändes. Men snart började andra unga vuxna anlända och den sprillans nya kolgrillen kunde skruvas ihop och börja användas. Efterhand droppade det in unga vuxna, och ganska snart var vi runt 30 st.
Jag kanske drar på för stora växlar när jag nu anknyter till den första pingstdagen som man kan läsa om i Apg 2:1-13. Där beskrivs hur den helige Ande kommer över lärjungarna som börjar tala världens alla språk så att alla, oavsett modersmål, förstår vad de säger. Samlingen runt valborgsbrasan i Sibbarp var ju bara en enkel träff med gemenskapen i fokus där vi satt i sanden och kollade när solen gick ner, lyssnade på torra körer, tråkiga tal och frös tillsammans runt en sprillans ny kolgrill.
Men någonting hände den kvällen. Människor som aldrig hälsat på varandra fick nu en möjlighet till det. Jag hörde samtal som gick lite djupare än vardagssysselsättning och favorithobbys. En del av oss är extroverta, andra är introverta, en del grillar veganskt och andra grillar kött, vissa av oss tog på sig långkalsonger, andra gick barfota. Oavsett vilka vi är, och hur olika vi än är, så är min tes att alla människor behöver någon form av mänsklig kontakt. En utmaning i en stor församling kan vara att hitta den där kontakten, och därför tror jag att sådana här träffar, med gemenskapen i fokus, är otroligt viktigt. Och jag är övertygad om att den helige Ande rörde sig mitt ibland oss den kvällen, visserligen inte som på pingstdagen, men kanske närmre än vad man kan tro.
Om du är ung vuxen så håll utkik på vår facebook grupp ”Unga Vuxna Malmö Pingstförsamling” för liknande evenemang i framtiden!
Mathias Lång
