”Welcome to Free Christian Churches of Bangladesh, this is your home away from home. We are your extended family” (Välkomna till Free Christian Churches of Bangladesh, detta är ert hem utanför hemmet, vi är er utökade familj). Så hälsades vi välkomna till vår systerkyrkas huvudkontor i Bangladesh. Kanske en lite klichéartad hälsningsfras, men den sades med en sådan inlevelse att jag med en gång kände mig som hemma.

Egentligen finns inga förutsättningar för att den känslan ska kunna infinna sig.

Nästan allt skiljer Bangladesh från Sverige. Extremt trångbott, 160 miljoner människor på en tredjedel av Sveriges yta. 92 % av invånarna är muslimer och fattigdomen är extrem. På landsbygden lever människor för dagens brödföda, fångna i ett system som liknar 1700-talets statarsystem. Ändå infinner sig en känsla av tillhörighet, framför allt när vi talar om vår tro, eller när vi ber och firar gudstjänst tillsammans.

En söndag eftermiddag fick jag möjligheten att samtala med sju evangelister som ansvarar för många församlingar på landsbygden i Norra Bangladesh. Deras vardag är så fjärran från min. De allra flesta leder 3–4 kyrkor och de får cykla flera mil varje söndag på slingriga grusstigar mellan de risfält som de resten av veckans sex dagar måste jobba på för att försörja familjen. Flertalet av deras medlemmar kan vare sig läsa eller skriva, men när jag frågar vad som gör dem riktigt glada svara de: ”Det är när människor tar emot evangeliet, låter sig döpas och kommer till församlingen.” Och helt plötsligt är vi kollegor med samma utmaningar och glädjeämnen. Vi lever i en värld som blir alltmer uppdelad mellan ”vi” och ”dem”. Illusionen om den globala byn känns alltmer avlägsen. Därför är jag så tacksam över att tillhöra en global kyrka, en familj i vilken vi faktiskt får kalla oss för bröder och systrar och när våra syskon i en annan del av världen lider, så får vi hjälpa till så gott vi kan och i det mångkulturella Malmö finns det få organisationer som har så stor erfarenhet av integrationens utmaningar och möjligheter som vi.