Berättelsen om Daniel är tidlös och vilket söndagsskolebarn har inte fascinerats av berättelsen om Daniels tre vänner i den brinnande ugnen eller när Daniel befann sig i lejongropen.
Trots att berättelsen om Daniel är flera tusen år gammal så fortsätter den att inspirera och tala till oss i modern tid.
Låt oss ta det från början. Berättelsen om Daniel utspelar sig under den Babyloniska fångenskapen. Babyloniernas strategi gick ut på att assimilera de annekterade folken i takt med att man expanderade sitt rike. Man hade kommit på ett effektivt sätt att utplåna identiteten hos folken i de ockuperade områdena. Det hela gick ut på att deportera eliten. Tanken var att om de utbildade och de politiska och religiösa ledarna inte längre kunde leda folket så anpassade sig resten av invånarna snabbt till de nya ordningarna. Daniel och hans tre vänner Hananja, Mishael, och Asarja tillhörde med största sannolikhet det övre samhällsskicket eftersom de utsågs till att tjäna i det kungliga palatset i Babylon hos kung Nebukadnessar.
Assimileringsprocessen påbörjas direkt. De unga männen får nya namn. Daniel fick heta Belteshassar, Hananja fick namnet Shadrak, Mishael kallades Meshak och Assarja för Aved-Nego. Namnbytet var inte någon slump utan en strategi i processen att utplåna de unga Hebréernas gamla liv och identitet. Belteshassar betyder ”(guden) Bel bevare hans liv”.
Väl på plats i hovet började man bearbeta Daniel och hans vänner. Innan man fick träda in i kungens tjänst genomgick man en treårig utbildning i Kaldéernas litteratur och språk. Dessutom skulle man dagligen äta tillsammans med Kungen. Måltiden blev den första utmaningen för de unga Hebréerna. Eftersom israeliternas lag innehöll strikta föreskrifter om matintag så blev det omöjligt för Daniel och hans vänner att äta den mat som Kungen dukade fram. De framförde sina önskemål och de blev motvilligt tillmötesgångna.
Daniel och hans vänner skulle under en tiodagarsperiod endast äta det som för dem inte var oren mat. Om de skulle bli undernärda eller försvagade av denna kost så skulle de inte längre kräva att bli särhandlade. Efter tio dagar så såg de till och med mer välnärda ut än alla de andra adepterna. Man skulle kunna säga att Daniel och hans vänner blev kursettor i utbildningen. Nebukadnessar fann dem 10 gånger visare än alla spåmän och besvärjare i hela riket och han anlitade deras kunskap ofta.
Daniel tolkade Nebukadnessars dröm om den stora statyn vilket stärkte hans ställning vid hovet ytterligare. Daniel begärde att hans tre vänner skulle bli förvaltare i provinsen Babylon medan han själv stannade kvar i Kungens tjänst. Det var under denna period som Shadrak, Meshak och Aved-Nego vägrade att tillbe Nebukadnessars staty vilket var ett brott som straffades med döden. Och de tre vännerna kastas i den brinnande ugnen, men med Guds hjälp klarar de sig helskinnade.
Daniel fortsätter att hjälpa Kung Nebukadnessar med hans syner och drömmar men han hamnar snart i samma dilemma som sina vänner. Hans karriär gick strålande. Han var snart den främste i hela riket men höga positioner skapar också avundsjuka fiender. Ministrarna och satraperna konstaterade krasst att: ”Vi kommer aldrig att hitta någon anklagelsepunkt mot denne Daniel – om vi nu inte kan komma på något som rör hans religion” (Dan. 6:5) Planen var enkel: Smickra Dareios, som nu var kung, genom att be honom införa en lag som i princip gör honom till Gud i 30 dagar. Att tillbe någon annan än Dareios under 30 bestämda dagar skulle bestraffas med döden.
Daniel vägrar ge upp sin privilegierade position och fortsätter att göra som han alltid har gjort: Tre gånger om dagen vänder han sig mot Jerusalem, faller på knä och tillber Gud. Hans fiender håller naturligtvis Daniel under uppsikt och tar honom på bar gärning och utgången är given. En kungs påbud kan inte tas tillbaka och Daniel kastas i lejongropen. Dareios blir bedrövad men visar prov på något som närmast skulle kunna beskrivas som en tillit till Daniels Gud: ”Den gud som du ständigt tillber må rädda dig” (Dan. 6:16). Och naturligtvis händer det som egentligen är omöjligt. Daniel klarar sig oskadd och Dareios beordrar hela det Babyloniska riket att tillbe och vörda Daniels gud. Daniel betjänade tre Babyloniska Kungar och en Persisk. Den här berättelsen finns i Danielsboken kap 1–6. Sedan får Danielsboken en helt annan skepnad. Författaren backar tiden och beskriver 4 syner som Daniel har haft under olika Kungars regeringstid. Det är syner om framtiden och dessa syner har rönt stort intresse bland teologer som varit eskatologiskt intresserade.
Vad kan vi lära oss av Daniels liv?
- Goda vanor skapar goda förutsättningar när livet blir svårt. Jag fascineras av författarens formulering att Daniel faller ner och tillber ”som han alltid hade gjort”. Dareios ger honom samma omdöme: ”Den gud som du ständigt dyrkar…”. De vanor som vi skaffar oss i goda och normala tider bär oss när tiderna förändras och försämras
- Bli inte förblindad av din position. Daniel och hans vänner hade karaktär som förde dem långt upp i hierarkin. Dom fick bokstavligen tillgång till makten. Men de tummade inte på sina värderingar eller på sin gudstro. Deras religion förbjöd dem att äta viss mat och det höll dom fast vid, de tillbad heller inga andra gudar än Abrahams, Isaks och Jakobs Gud! Kanske var det denna principfasthet som skapade omgivningens förtroende.
- Din tro smittar. När Dareios ser och upplever undret vid lejongropen faller han ner i vördnad och tillber Daniels Gud. Efter ett sådant mirakel kanske det är svårt att tänka sig ett annat scenario, men jag tror faktiskt att denna händelse kan tala till oss om den enkla vardagstrons betydelse för vår omgivning. Jag tror att genuin gudstro är så attraktiv att den med tiden smittar av sig.
- Att vara trogen i vardagslivet skapar förutsättningar för djupare uppdrag. Daniels liv är ett exempel på tro och integritet. Jag tror att det är detta liv som gör att Gud vill använda honom som förmedlare av mäktiga visioner om framtiden. Dessa visioner fascinerar teologer än i dag.
Andreas Wessman
