Är det bra eller dåligt att vara nöjd? Självklart måste en förnöjsamhet infinna sig då och då i livet. Men kanske är det känslan av att inte vara nöjd som driver oss framåt? Livet som pastor innebär rätt ofta att vara fylld av en helig otillfredsställelse.

Varför döper vi inte fler? Hur kommer det sig att en del människor inte hittar hem i vår församling? Det är inget flyt i organisationen! Det finns stora drömmar men livet har för få timmar, etc, etc. Jag tror att du känner igen känslan.

När för mycket otillfredsställelse infinner sig är det viktigt att sätta sig ner och tacka Gud. För tacksamheten skapar tro och stolthet. Vi har så mycket att vara tacksamma för och väldigt mycket av det vi gör tillsammans är riktigt bra saker. När jag tänker på alla frivilliga som engagerar sig och ger av sin tid till drömmar och visioner blir jag lycklig inombords. När våra lovsångs­ledare fick idén till lovsångskonserten We Praise var dom beredda att lägga ner massor av tid för att se drömmen bli sann.

Detsamma gäller gänget bakom idén till ”Hela caféet sjunger”, våra barn- och ungdomsledare och det finns många fler exempel. När jag för en vecka sedan besökte en av våra cellgrupper fick jag se församlingen i funktion. Äkta omsorg och en fantastisk gemenskap. Överallt i vår verksamhet möter jag dom: människor som blivit brännmärkta av Gud och som gör allt för att vi tillsammans ska lyckas.

När Johan Bergman och jag arbetade med vår satsning P.S. så fick han en idé: ”Varför bjuder vi inte in kommunfullmäktige till detta?” Ja, varför inte tänkte jag. Så Johan satte ihop en inbjudan och skickade iväg drygt 90 mail till våra folkvalda kommunpolitiker. Resultat av det vet vi inte i skrivande stund. Men jag gillar attityden. Vi skapar fantastiska möten! Ni borde komma hit och uppleva det vi gör! Vi borde vara ännu stoltare över vår fantastiska församling och våga tro på att vårt bidrag till Malmöborna är viktigt!

Ibland får jag en känsla av att kyrkan i Sverige har ett väldigt dåligt självförtroende. Medlemssiffrorna sjunker, våra absoluta anspråk är hopplöst omoderna och vi får inte ens be Fader vår på skolavslutningarna. Men det finns andra exempel. Kyrkor som växer och påverkar. Kyrkliga företrädare som byggt förtroende genom sitt osjälviska engagemang för ett bättre samhälle etc. När man studerar sådana sammanhang växer ens tro på det vi gör.

Jag vill inte vara naiv eller orealistisk, men ibland måste vi höja blicken, se att vår verksamhet har högre syften och att vår församling faktiskt gör skillnad i Malmö. Du är fantastisk! Vi är fantastiska och framför allt: Gud har all makt!

Andreas Wessman