I vår tid har det blivit mer och mer ovanligt att se varandra i ögonen eller möta någon ansikte mot ansikte. Står man vid en busshållplats eller på perrongen och väntar på tåget så är det inte många blickar man möter. I stort sett alla tittar ner i sina mobiltelefoner eller surfplattor och är fullt upptagna med det vi kallar sociala medier.

Detta är ju inte enbart av ondo utan det finns många fina sidor med sociala medier, men att möta någons leende och se någons ansiktsuttryck är något helt annat och fantastiskt. Att möta en blick, brukar vi säga, säger mer än tusen ord. En blick förmedlar glädje, kärlek, tacksamhet, oro, sorg eller förtvivlan. Detta går vi miste om i en värld av mail, bloggar och sms. Vi måste ständig fylla i med smileys (små figurer av ansikten som visar om vi är glada eller ledsna, händer som gör tummen upp eller ner och hjärtan som är hela eller som har en spricka som signalerar om vi är glada eller sårade. Allt för att inte bli missförstådda).

Människan har alltid varit upptagen av att få se Gud och möta Honom ansikte mot ansikte. Jag har mött många som sagt till mig visa mig Gud så skall jag tro på Honom.

Det ville Mose också och vi kan läsa i 2 Moseboken att Mose frågar Gud, när han är på Sinai berg, om han kan få se Hans ansikte. Gud svarar att ingen kan se Guds ansikte och leva. Mose får se Honom på ryggen när Han går förbi.

Adam och Eva fick se Guds ansikte i Edens lustgård. De vandrade med Gud och möte Honom varje dag och samtalade och umgicks med Honom. Gud gav människan den dyrbara gåvan som den fria viljan är. För att äkta kärlek ska existera är alltid den fria viljan en förutsättning. Adam och Eva fick göra allt de önskade utom en sak, men de hade den fria viljan att välja att göra som Gud sa eller göra som man själv ville. När de gjorde valet att göra detta enda de inte fick bröts gemenskapen med Gud. Inte bara för Adam och Eva utan också för mänskligheten som inte längre kunde se Guds ansikte. Därför kunde inte heller Mose få se Guds ansikte hur stor gudsman han än var. 

Det israelitiska folket längtade så mycket, inte minst under ökenvandringen, efter att få se Guds ansikte för de visste att om Guds ansikte var vänt emot dem fanns Guds härlighet och välsignelse där. Denna bön och längtan kommer starkast till uttryck när Moses bror Aron skall välsigna folket och ber, det vi brukar kalla den Aronitiska välsignelsen:

Herren välsigne dig och bevare dig

Herren låte sitt ansikte lysa över dig och vare dig nådig

Herren vände sitt ansikte till dig och give dig sin frid

(I Faderns, Sonens och Den Helige Andes namn).

 

Cirka 1300 år senare föds Jesus Kristus, Guds Son, in i denna värld och lever drygt trettio år och betjänar människor med hopp, kärlek, hälsa och barmhärtighet och förkunnar frälsning från synd och ett budskap om evigt liv.

I sitt avskedstal i Johannes evangelium det 14:e kapitlet får Jesus en fråga av en av sina lärjungar. Filippos frågar mästaren Herre visa oss Fader. På nytt gör sig denna längtan synlig, detta att få se Gud och hans ansikte. Jesus svarar Filippos, så länge har jag varit hos er och ändå förstår ni så lite, den som har sett mig har sett Fadern.

När Jesus kom till vår jord kunde vi som människor äntligen på nytt få se Guds ansikte. Allt Jesus sa och gjorde var på uppdrag av Fadern. Jesus sa: Jag och Fadern är ett. Om du vill se Gud och Guds ansikte så läs i evangelierna om Jesus, vem han är och vad han gjorde. Då ser du vem Gud är och du ser ett ansikte träda fram som är fyllt av nåd och kärlek till dig och oss alla.

Hur ska då människor som aldrig eller sällan läser Bibeln eller går i kyrkan få se Guds ansikte? Svaret är du och jag. Vi får bära denna blick av Kristus ut till de människor vi möter. Det är inget vi kan prestera fram utan jag tror det är så enkelt som vi säger i ordstävet: Säg mig vem du umgås med så skall jag säga vem du är lik. Umgås vi med Jesus i daglig andakt, bibelläsning och bön så kommer du utan att du tänker på det börja likna Mästaren. Du börjar tänka Jesu tankar och du börjar se dina medmänniskor med Jesu ögon. Då kan människor i vår stad och vårt land få möta Gud ansikte mot ansikte. Utan att du tänker på det så är du en avbild av Guds ansikte där du går fram.

/ Mikael Järlestrand