Intervju med Kitte Engvall, enhetsansvarig läkare på akuten i Malmö
Att jobba inom svensk sjukvård
Många som besökt akuten under årens lopp kan ha mött läkaren Christian Engvall, där han haft sin tjänst sedan 2007. I den här artikeln berättar han om sig själv och sitt liv.
På frågan vem är du svarar han: ”Jag heter Christian Engvall men många som känner mig kallar mig för Kitte”. Han berättar vidare att han är en smålänning som flyttat till Skåne. Om sin familj berättar han: ”Jag är gift med Desirée och har två söner”.
Sina fritidsintressen beskriver han så här: ”Jag tycker om att äta och laga god mat. Jag tränar också en japansk kampsport, Aikido. Den går ut på att acceptera aggression i ett angrepp och att göra ett harmoniskt avslut av det. Att alltså möta våld och angrepp på ett sätt så att angriparen inte känner sig hotad.” Han har börjat gilla att jobba i trädgården.
Christian har ända sedan han var barn velat bli antingen läkare eller ambulanssjukvårdare. Orsaken var TV-serier som gick när han var barn, bl.a. Larmet går. En tid ville han bli bonde eftersom en man i kyrkan, som var hans idol, jobbade som sådan. Om sin skolgång skriver Christian: ”Det var lite si och så med min skolgång, särskilt på högstadiet. Skolan hade inte så mycket att erbjuda sådana stökiga pojkar som mig i början på 80-talet”. Han kom inte in på naturvetenskaplig linje på gymnasiet utan hans väg till läkaryrket gick via undersköterska, sedan sjuksköterska och studier på Komvux. När Christian var färdig läkare kom han att bli en av de första fast anställda läkarna på akuten i Malmö.
När jag undrar varför han valde specialiteten akutläkare blir svaret: ”Jag har alltid gillat akutsjukvård och dess snabba insatser och korta patientmöten”. Christian berättar att arbetet på akutmottagningen kan vara dramatiskt med stora olyckor, stroke och hjärtinfarkter men väldigt mycket av deras jobb är detsamma som distriktsläkarens.
Det bästa med jobbet är: ”Att få träffa patienter i alla åldrar, allt från små barn precis i livets början till riktigt gamla människor i livets slut. Självklart gillar jag och känner stolthet och glädje i att kunna hjälpa människor, både patienter och kollegor”.
Vad är det sämsta? ”Just nu är nog det sämsta de sviter vi har efter pandemin. Vi brottas med hög sjukfrånvaro och trötta medarbetare. Sjukvården har slitit hårt under pandemin och många är trötta och utarbetade. Samtidigt ser vi att besöken ökar på akuten. Delvis på grund av den så kallade vårdskuld vi dragit på oss men också för att folk söker akuten i större utsträckning än innan. Det är otillfredsställande att inte hinna med och att inte ha tid och plats för sjuka patienter som behöver vård inne på sjukhuset”.
Christian berättar att han väldigt sällan tar jobbet med sig hem. Han ”glömmer” de flesta patienterna när han tar av sig de vita kläderna. Han håller hårt på tystnadsplikten för att alla ska känna sig trygga. Men det finns möten som sitter kvar. Hans trauma-team hade räddat livet på en kvinna, svårt skadad i en trafikolycka. Ca 6 månader senare möter han henne vid en fika och de kan samtala om vad som varit. Hon borde inte överlevt och säger själv att det måste finnas en övernaturlig omänsklig anledning till att hon överlevt.
Några råd om vad vi kan göra själva för att inte hamna på akuten? ”Absolut finns det. Just nu är det att se till att vaccinera sig mot covid. Ska vi prata om skador och olyckor så är cykelhjälm ett väldigt bra sätt att inte skada sig allvarligt om man cyklar. Lika så bilbälte och moderna bilar skyddar bra i händelse av trafikolyckor. Hade det överlag druckits mindre alkohol och rökts mindre hade jag också haft mycket mindre att göra. Väldigt många av de patienter jag träffar har sjukdomar orsakade av rökning och alkohol och tittar vi till olyckor hos vuxna så är det väldigt ofta alkohol med i bilden”.
Christian berättar om att han är uppvuxen omgiven av kristna, men han har själv tagit ställning till att bli en kristen. ”Jag är inte en grubblande och reflekterande person och det gör nog att det ibland blir enklare att tro och vara en kristen”.
När jag frågar Christian om vad hans kristna tro haft för betydelse i jobbet svarar han: ”Jag tror det betyder mycket. Min syn på hela livet och människor påverkas ju av det. Jag ber ofta kort för mig själv på väg till något svårt eller osäkert. Det kan vara då jag är på väg till akutrummet eller för att lämna jobbiga tragiska besked till närstående. Det ger mig lugn och trygghet”.
Min sista fråga var om hur våldet i samhället påverkar honom och hans kollegor. ”Vi ser ju på flera sätt det ökade våldet inne hos oss. Både vad gäller de patienter vi får in men också på det sätt som vi som personal blir hotade och ibland också angripna. Det är mycket lägre tröskel att ta till våld nu än tidigare tycker jag. Likaså har respekten för andra minskat. Det är tråkigt att vi som sjukvårdspersonal ska behöva ha personlarm på oss. Att vi ska behöva ha system och rutiner för att med en knapptryckning kunna låsa akuten och få polishjälp inom några minuter”.
Gunbritt Fransson
