…ett samhälle där alla trivs, känner sig delaktiga och kan utvecklas är allas vårt ansvar. Men vilken roll spelar församlingen i samhällsbygget? Vilken skillnad gör vår närvaro? Jag vet att jag ställt den frågan tidigare i detta forum men i skrivande stund är frågan högaktuell för mig. Igen. I går (den 24:e oktober) var jag inbjuden av Malmö stad till Katrinetorps gård för en samtalsdag om de religiösa samfundens bidrag för att göra Malmö till en tryggare stad att leva i. Initiativtagare till detta är nämnden för Statligt Stöd till Trossamfund (SST). På plats fanns representanter från de flesta kristna samfunden tillsammans med muslimska, judiska och buddistiska företrädare. Behöver jag säga att det blev många spännande samtal? Budskapet till oss var tydligt. Vi behövs. Malmö Stad efterfrågar vår kompetens. Man är intresserad av att försöka förstå hur en troende medborgare fungerar. Tack vare bl.a. invandringen är den religiösa närvaron påtaglig i vår stad och Malmö stad, som ska tillvarata alla invånares intresse, kan inte längre väja för frågor som hör ihop med religion och religionsutövning.

Pingströrelsen är ett ungt samfund. Vi är en folkrörelse och en gräsrotsrörelse som är van vid att komma underifrån. Vi vill förändra samhället person för person. Förändringen kommer inifrån och ut och varje människas personliga frälsning ligger till grund för samhällsförändringen. Vad betyder det att vi har blivit insläppta i finrummet och blivit etablerade? Vad betyder det att vi ombeds att samarbeta med företrädare för andra religioner? Är tolerans samma sak som acceptans? Jag sitter gärna med i de här samtalen och jag uppskattar dialogen med andra religioner, men det är viktigt att jag tillåts vara mig själv, att min övertygelse också tolereras. Jag anser naturligtvis att Jesus är enda vägen till Gud, men det hindrar väl inte att jag försöker förstå muslimer eller andra religiösa människor? Frikyrkans pionjärer stred för religionsfriheten i vårt land och den är idag en mänsklig rättighet. Det är viktigt att stå upp för religionsfriheten oavsett vilken religion som vill utövas. Annars talar vi med kluven tunga.

När Malmö stad på det här sättet sträcker ut en hand till oss och erkänner vårt bidrag till samhällsbygget så tycker jag självklart att vi ska vara med. Vi ska samtala med muslimer, buddister och andra trosinriktningar och fundera på hur vi tillsammans kan göra Malmö till en bättre stad att leva i. Men vi ska inte förlora oss själva, inte kompromissa med det som vi uppfattar sant. Jesus är världens enda hopp och tron på honom kan förändra allt. Även klimatet i ett samhälle.

Lycka till med bygget.

Andreas Wessman