#älskamalmö

Mordet på småbarnsmamman i Ribersborg skakar om oss alla. En del påpekar syniskt att reaktionen är starkare nu eftersom detta hände i Malmös välmående kvarter.

Så kan det kanske vara, men jag tror att våldets karaktär påverkar oss mer. När flera personer får för sig att samarbeta för att mitt på dagen skjuta en kvinna som bär på sitt spädbarn bland flanerande människor reagerar vi starkt. Handlingen är avskyvärd och alla inblandade är förlorare. Liv slås i spillror och både offer och förövare blir märkta för livet av ondskan.

Vid sådana här händelser tänker jag på kyrkan och vår gemenskap. Det är bra att kyrkans dörrar öppnas för de som vill tända ett ljus och få hjälp till reflektion, men vi kan mer och vi gör mer.

När det sekulära Sverige anklagar kyrkan för att vara hopplöst konservativ tänker jag att vi ska sträcka på oss i rollen som bärare av värderingar som är för livet. Vår tro att Gud har skapat varje individ till sin avbild gör att vi tillskriver alla personer en människovärdighet. Malmö behöver det nu. Evangeliets berättelse om synd och nåd blir högaktuellt i vår stad. Självklart är det en svår synd att ta en annan människas liv och talet om Guds kärlek och nåd kan uppfattas som ett hån när en älskad livskamrat och mor tagits ifrån mig. Men vi måste trotsigt resa oss om och om igen och proklamera: Gud älskar dig! Gud älskar Malmö! Alla människor bär på en människovärdighet som kan upprättas genom Jesus. Tomheten kan fyllas med hans närvaro och ett nytt liv kan få spira fram.

När mörkret blir konkret och närvarande påminns vi om att kyrkans budskap och verksamhet är nödvändig i vår tid. Ljuset lyser i mörkret och mörkret har inte övervunnit det (Joh. 1:5).