Guds stora idé – församlingen

Att få vara en del av Guds rike är svårt att omfatta med sin tanke. Inte bara att få vara en del av Hans rike utan också ha fått lärt känna Honom, den allsmäktige. Det är svårt att ta in att universums skapare skulle vilja ha gemenskap med oss, det känns helt ofattbart. 

När man betänker att Han har skapat galaxer och solsystem och allt det rymmer, att Han då skulle bry sig om oss små människobarn på detta dammkorn i oändligheternas rymd är så oerhört och fantastiskt. 

Konung David säger i Psalm 8:

”När jag ser din himmel, dina fingrars verk, månen och stjärnorna, som du har berett, vad är då en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom. Dock gjorde du henne nästan till ett gudaväsen; med ära och härlighet krönte du honom. Du satte honom till herre över dina händers verk; allt lade du under hans fötter”.

I denna psalm ställer David en fråga: Vad är en människa?

Frågar vi biologen: Vad är en människa så säger kanske biologen att en människa är mest vatten, fetter och proteiner, frågar vi filosofen kanske han säger att en människa är summan av en individs tankar, åsikter och värderingar, frågar vi ekonomen så säger han kanske att den är någon som kan bidra till samhällets uppbyggnad och sin egen försörjning. Bibeln har ett annat svar, du gjorde henne nästan till ett gudaväsen.

Vi är skapade till Guds avbild med gudomliga egenskaper. Ingen annan art i skapelsen kan skapa som människan. Djuren kan bygga bo och reden men människan är unik. Vi har varit på månen, vi kan tala i mobiltelefoner med människor på andra sidan jordklotet utan ledningar och igen fördröjning. Hur är detta möjligt? Det står i Bibeln att inget skall bli människan omöjligt. Tyvärr har vi ofta använt denna skapargåva på ett förkastligt sätt. Krigsindustrin är ett exempel, drogindustrin en annan. Någon har sagt att människan är den enda arten i skapelsen som kan rodna och den enda som har anledning att göra det.

Gud skapade ju inte människan för att vi skulle var marionetter som Han skulle kunna styra med trådar från himmelen. Inte något som Han skulle kunna titta ner på från sin himmel och beskåda precis som vi själva gjorde då vi var barn och kanske såg ner i dockvagnen eller på modelljärnvägen för att se hur dockan kanske log, fast det inte fanns något liv i den eller när vi tittade ner på lok och vagnar för att se om de skulle klara de olika tunnlarna och spårväxlingarna.

Nej, vår Gud skapade oss för någonting mycket större och finare. Till gemenskap med honom. Detta var hans syfte och tanke med världen och människan.

Under Gamla Testamentets tid var, i mångt och mycket, Gud en doldis. Man kunde skönja Honom i Hans skapelse men Bibeln säger att ingen kan se Gud och leva. Mose fick endast se Gud på ryggen vid Sinai berg. 

Hur skulle då människan kunna ha gemenskap med någon man inte kan komma nära eller möta ansikte mot ansiktet? Det är ju i ansiktet vi ser en persons uttryck av glädje, sorg, förtjusning etc.

Då uppenbarades det som skriften kallar: Guds stora hemlighet som varit fördold ända från världens skapelse. Detta att sammanfatta allt i Jesus Kristus. I Joh 14 frågar en av Jesu lärjungar: Visa oss Fadern. Jesus svarar: Den som har sett mig har sett Fadern. Gud som var en doldis har nu i Kristus blivit en kändis. I Jesus ser vi Guds ansikte och vem Han är och vad Han kan göra.

I Jesus lär vi känna Fadern och Fadern har valt att uppenbara sig genom Jesus i sin församling. Man kan möta Jesus överallt men den nära gemenskapen med Honom får man i gemenskapen med andra troende. Där bygger man Guds rike och slipas mot varandra. Där förkunnas ordet och där delar man nattvarden, där lovsjunger man och tillber den Högste med andra syskon och Jesus är församlingens huvud och vi är lemmarna. Olika, med olika uppgifter men med ett syfte. Att upphöja Gud genom Jesus

Jesus identifierar sig helt med sin församling, så när Saulus (Paulus) hör en röst från himmelen på Damaskusvägen så frågar han: Vem är du? Då svarar rösten: Jag är Jesus, den du förföljer. Jag tror inte Saulus tänkte att han förföljde Jesus utan de som trodde på Honom – församlingen, men Jesus är så ett med sin församling och sina lärjungar att han säger det är mig du förföljer.

Vi har gemenskap med Kristus när vi överlåter oss till en församling. Man kan vara Kristen utan att tillhöra en församling, men det är svårare att på egen, utan medkristnas stöd och hjälp, leva det nya livet. Gud har inte tänkt att vi skall vara privatkristna. Gud är gemenskap och vill att vi som Hans barn skall ha gemenskap med Honom och med varandra.

Någon kanske säger: Det är så mycket problem i en församling. Det kan det vara och det beror på att församlingen är vi människor med alla våra fel och brister. 

Någon sa: Jag vill gå med i en församling utan fel. Då fick han till svar att den församlingen ligger två kvarter ner på höger sida. 

Jamen, där ligger ju kyrkogården!? Ja, där har du en församling utan fel. 

När vi har med levande människor att göra kommer det alltid finnas problem, men Gud vakar över sin församling och dödens portar skall aldrig bli den övermäktig, säger Bibeln.

Att får vara tillsammans med andra Kristna och bygga Guds rike är det finaste som finns. Det är få platser i samhället där alla generationer är tillsammans och arbetar för samma mål. Det som binder oss tillsammans är inte politisk åskådning, inte en socialgrupp, inte etnisk tillhörighet etc. utan detta att vi mött Jesus och Han har blivit vår Mästare och Frälsare. Vi har blivit en del av Kristi kropp på jorden. Vi är med i en lokal församling men också i den universella kyrkan som inte kan besegras av något. Det finns församlingar i alla jordens hörn och kontinenter, det finns församlingar på fängelser, ute i djungeln, högt uppe i bergsmassiven, i öknar och mitt i storstadens larm. Där finns vi, Guds folk, för att förkunna de goda nyheterna.

Jag älskar Malmö Pingstförsamling för det är Guds församling och Kristi kropp på jorden. Att få vara en del av den och sedan den världsvida kyrkan är för mig det största och finaste jag kan få vara med i.

Mikael Järlestrand