Intervju med Samuel Ljungblahd

/, Musik, Nyheter/Intervju med Samuel Ljungblahd

Fredagen den 25 februari hade vi besök av Bodekull Gospel & Jazz Orchestra, Samuel Ljungblahd, Anna Weister-Andersson, Bill Maxwell och Gospel Company. En kväll som till störta delen bestod av sånger och musik av gospellegenden Andrae Crouch. Vi ställde några frågor till Samuel Ljungblahd om livet som gospel­sångare och hans relation till Andrae Crouch’s sånger.

Mikael Järlestrand: Samuel, du titulerade dig soulsångare för ett antal år sedan men numera kallar du dig gospelsångare. Vad var det som fick dig att ändra titel?

Samuel Ljungblahd: Man kan väl säga att på ”äldre dar” kom jag till insikt om att jag gillar soulmusiken och det musikaliska uttrycket det står för, men det jag vill uttrycka och det jag har på insidan är ju inte soulmusiken utan gospelmusiken och varför inte då kalla det vid dess rätta namn.

Mikael: Gospelmusiken är mer än en genre för dig?

Samuel: Ja, det är ju kyrkomusik från USA, så min roll som artist är ju en ledarskapsroll och att leda människor till en plats där människor kan få ett gudsmöte. Jag kan ju inte göra någon skillnad själv, men jag kan ju försöka leda människor till en plats där jag tänker att detta gudsmöte kan hända. Därför är gospel så mycket mer än en musikstil, jag tänker mig att det är ett sätt att utöva tillbedjan och lovprisning.

Mikael: Så vad gör en bra gospellåt?

Samuel: Det är en mix av både musiken och texten. Det måste givetvis finnas någon form av budskap som känns värdefullt, men sedan tänker jag också att man inte skall förakta en glad melodi och att det är glatt musikaliskt. Jag tror att det som gör att gospeln funkar så bra bland oss svenskar är att vi är så melankoliska och inbundna som släkte, men gospelmusiken handlar om att du måste öppna upp din mun och öppna upp din kropp, du får ställa dig upp, du får röra dig och någonting händer, någonting frigörs när man släpper loss. Det funkar ju även om du är troende eller inte troende så jag tänker att denna musiken lockar människor någonstans där de kan må bättre. Sedan tror jag att det blir ännu mer meningsfullt när du tror att Gud är på riktigt.

Mikael: Många av dina egna låtar bygger på call and respond. Du sjunger före och publiken sjunger efter eller svarar. Känns det som att du predikar när du får med publiken.

Samuel: Jag tänker att det är just detta att vara en ledare och att få folk delaktiga. Sedan är jag väldigt tydlig med att berätta för publiken att detta är upp till dig. Jag står för det här och det här är det jag sjunger och du får ta det som du vill, men du får jättegärna vara med. Att göra call and respond är ju ett väldigt smidigt sätt att få med män­niskor och bli delaktiga. Vi svenskar är ju lite trögstartade, men när man väl fått igång det så är det svårstoppat.

Mikael: Du har ju fått en ingång och möjlighet att sjunga i olika sammanhang, t.ex. i Så skall det låta och Let’s dance som inte många kristna sångare i Sverige får möjlighet till. I bl.a USA verkar gränsen inte vara så skarp mellan profan och kristen musik. Är det bara en känsla eller är det vattentäta skott mellan den andliga sången och den profana musikscenen?

Samuel: Det kanske har varit så tidigare men idag tycker jag inte det är så. Jag tror det handlar mycket om kvalité. Vi har ju i kyrkans värld i mångt och mycket haft våra egna scener och sammanhang och där sjungit till vårt folk. I ärlighetens namn, utan att jag vill såra någon, så ibland kanske vi inte kvalitétsmässigt kommit upp i en bra nivå. Så att bara säga att jag får inte vara med i TV eller så för att jag sjunger om Jesus tror jag inte är hela sanningen. Det finns i och för sig ett mått av sanning i det i och med att det är Public Service, men i vissa fall finns det helt enkelt andra artister som är bättre. Det är viktigt att jobba på en kvalitéts höjning, och sedan är det ett hårt arbete och som i övriga världen handlar det mycket om relationer och kontakter. När man står på utsidan och ser in kan vägen tyckas lång, men när du väl kommit in och lär känna folk på TV och andra sammanhang blir det lättare.

Mikael: Du fick ju äran att sjunga på prins Carl-Philip och Sofias bröllop. Har det förändrat din marknad och din publik?

Samuel: Jag hade ju en stor familjär skara inom kyrkan i både Sverige och Norge, men efter sommaren med prinsbröllopet märkte jag en markant skillnad med folk som kom till konserterna. En ny grupp som jag inte sett på konserterna tidigare kom och som gillade det vi höll på med. Det gjorde också att jag vill förtydliga var jag stod när det gällde mitt budskap. Det jag gjorde innan i kyrkan är det samma som jag gör på andra platser nu.

Mikael: Har du träffat prins Carl-Philip efter bröllopet?

Samuel: Jag träffade prinsen på idrottsgalan något halvår efter bröllopet, sedan fick jag ett handskrivet tackkort från honom efter bröllopet. Det har vi på kylskåpet hemma bland dagisteckningar och andra bröllopskort. Folk som är på besök hemma går ju alltid förbi kylskåpet och kollar på allt möjligt som man sätter upp och det är alltid kul och se folks min när de ser tackkortet från Carl-Philip och Sofia.

Mikael: Du besökte ju oss i Malmö för några veckor sedan. En hyllningskonsert till sångerna som Andrae Crouch skrev. Vilken relation har du till Andrae Crouch’s sånger?

Samuel: Jag har hört och sjungit Andrae Crouch-sånger under min uppväxt utan att jag tänkt på att det var Andrae Crouch som skrev dem. Sånger som Min Gud tillhör äran och Soon and very soon m.fl. När jag blev äldre så insåg jag både att de här sångerna är skrivna av Andrae Crouch och förstod och märkte att dessa sånger var samtida med mycket av den musik jag lyssnat på. Hans sånger är fantastiska och ju äldre jag blivit har jag fått en fördjupad relation till hans sånger. Jag är ledsen att jag aldrig fick möta honom, men det får man ta på sikt!!

Mikael: Hur var det att spela och umgås med Andrae Crouch’s gamle producent och trummis Bill Maxwell som var med under Malmöspelningen och er turnéhelg?

Samuel: Det var jättebra. Han är en väldigt ödmjuk människa så det var superkul att vara tillsammans med honom under den här korta miniturné. Jag fick tillfälle att tala med honom och ställa en massa frågor. Han känner och kände ju många sångare och artister som jag har sett upp till och han har ju även spelat med flera av dem. Det var självklart väldigt intressant och höra hur det varit att arbeta med dessa och även höra hur musikbranschen i USA är idag.

Mikael: Hur ser den närmaste tiden ut för din egen del? Nya turnéer, skivinspelningar?

Samuel: Det är fullt tryck året ut. Det är i stort sett fullt varje helg fram till jul. Under november och december ger jag mig ut på julturné med Ole Börud. Året avslutas i konserthuset i Stockholm med Stockholms Symfonietta och en 180 man stark kör så det finns att göra!

Mikael: Lycka till!

Samuel: Tack!

By | 2017-09-11T17:01:26+00:00 september 11th, 2017|Intervju, Musik, Nyheter|0 Comments

About the Author:

X