Intervju med Mikael & Linda Järlestrand

//, Medlemmar/Intervju med Mikael & Linda Järlestrand

Intervju med Mikael & Linda Järlestrand

I sommar slutar Mikael Järlestrand sin tjänst som pastor i vår församling. Efter 36 år som pastor (i olika perioder) hos oss kommer tomrummet efter honom att bli stort. Vi ville ställa några frågor till Mikael och Linda om att avsluta ett kapitel och börja skriva på ett nytt.

Hur kommer det sig att du väljer att sluta din tjänst just nu Mikael?

Mikael: Efter att i många år, i olika perioder, fått tjäna församlingen kom jag till en punkt där jag kände att min tid som anställd pastor var över. Jag kände mig färdig med mitt uppdrag och tiden var inne att lämna över ”stafettpinnen”. Många har nog upplevt samma känsla att när man haft en uppgift som man trivts väldigt bra med, så kommer plötsligt en dag då man vet och känner att man är klar. 

***

Vad tror du att du kommer att sakna mest nu när du inte längre är anställd pastor? Och vad kommer du sakna minst?

Mikael: Det jag kommer att sakna mest är den nära kontakten med församlingsmedlemmar som jag haft med hembesök, sjukbesök, uppvaktningar samt det väldigt nära arbetsgemenskapen med alla våra musiker och sångare. Det jag kommer att sakna minst är alla sammanträden med olika processer. Det är nog det sammanhang där jag har haft minst att bidra med.

***

I någon mening är man ”ett i pastorsuppdraget” som gifta. Hur har du upplevt det genom åren Linda?

Linda: Det har känts helt naturligt för mig att stötta Mikael i allt, både i förberedelser och i att utvärdera tillsammans. Att få känna att det har fått betyda något vad jag känner är värdefullt.

Mikael: Jag har haft stor hjälp och stöttning av Linda. Vi kompletterar varandra på ett härligt sätt. Linda har en fantastisk och naturlig evangelisttjänst och har delat sitt liv och sin tro med så ofantligt många människor hon mött i olika sammanhang.

***

Jag har ofta höra dig Mikael uttrycka: ”Jag älskar den här församlingen!” Hur kan man förklara kärleken till en församling?

Mikael: Att älska församlingen är att älska Jesus. Som jag skrev i ledaren till denna tidning, identifierar Jesus sig helt med sin församling, så att när Saulus (Paulus) hör en röst från himmelen på Damaskusvägen frågar han: Vem är du? Då svarar rösten: Jag är Jesus, den du förföljer. Jag tror inte Saulus tänkte att han förföljde Jesus utan de som trodde på Honom, men Jesus är så ett med sin församling och sina lärjungar.

Sedan är församlingen min storfamilj. När jag ser någon av våra medlemmar på sta’n eller på ett köpcentra så blir jag alltid varm och glad i sinnet och vill alltid hälsa, ta en pratstund eller tuta om jag kör förbi med bilen. Jag känner att det är mina ”får” och mina syskon som jag möter.

***

Efter så många år som pastorspar i en församling samlar man på sig många fina minnen. Om ni tillsammans skulle lista några av de bästa minnena från alla dessa år, vilka ljusglimtar kommer till er då?

Linda: En ljusglimt var när vi fick dig, Andreas, som föreståndare och det team du har skapat. Detta har gett en underbar atmosfär. Väldigt betydelsefullt har för mig även varit allt som vi erbjudit Malmöborna, t.ex. P.S., konserter och mycket mer. Det har gjort det möjligt för mig att på ett naturligt sätt ta med vänner som annars inte skulle känna det bekvämt att går till kyrkan.

Mikael: Det är så ofantligt mycket som hänt och berikat mitt liv. 

80-talet då jag arbetade med min far, Lars-Erik, som då var föreståndare i Filadelfiaförsamlingen (en av de två församlingarna som blev Malmö Pingstförsamling), var en viktig och härlig lärlingstid. Jag jobbade då under ett år i skolteam samt en del år som ungdomskörsledare. Med ungdomskören reste vi till London 1987, ett oförglömligt minne.

90-talet var ett expansivt årtionde med samgåendet mellan Elim- och Filadelfiaförsamlingen samt inköpet av Mässhallarna (Europaporten). Det var en enormt fin tid under första halvan av detta decennium. Många kom till tro, blev döpta och församlingen växte. 

2000-talets första decennium var en återhämtningens tid för församlingen efter några tuffa år i slutet av det tidigare decenniet, men med ett starkt Alpha-arbete och stora vinterkampanjer så kände vi sakta men säkert att vi fick andas ”vårluft” igen.

Det var också då under tre år (2007–2010) vi hade vår folkhögskolelinje i musik som gav vårt musikliv luft under vingarna.

2010-talet har varit ett fantastiskt årtionde med många nya människor som kom till  församlingen, både genom inflyttning och genom dop. Ett fint minne som jag gärna tänker på är det Göte Strandsjö-jubileum vi hade 2016 och som knöt an till vår församlings musikaliska historia. Man kan ta fram så mycket ur vårt musikliv t.ex. alla julmusikaler vi haft allt ifrån Stjärnnatten på 80- och 90-talet till dagens Why Christmas. Att ha fått se vårt musikliv blomstra till vad det är idag har varit en stor förmån.

***

Mikael har sagt att han under ett år kommer att pausa från alla uppdrag i församlingen för att ”bara” gå på gudstjänst. Hur tror du att han kommer att klara det Linda?

Linda: Han kommer att klara det galant. Säger han ett år är det ett år. Jag är mer orolig för när det året har gått. Då blir det svårt att stoppa honom.

***

Hur tror ni att ert vardagsliv kommer att förändras nu?

Linda: Mindre stress och fler kvällar tillsammans. Annars tror jag inte det blir mindre jobb. Nya uppgifter väntar, även för mig.

Mikael: Det finns vissa saker som jag har längtat efter att få göra men tiden har inte medgett det. Förhoppningsvis kommer detta nu att bli verklighet. Sedan vill jag, precis som Linda säger, ha lite fler lediga kvällar än tidigare tillsammans med Linda och mina barn, Ludvig, Lucas och Evelina. Jag har ju rest varannan helg och haft möten i över trettio år och när jag sedan kommit hem har det varit församlingsarbete på kvällar och helger, så framöver skall det förhoppningsvis bli en lugnare rytm i livet.

***

Om du skulle försöka sammanfatta det du genom åren velat förmedla i ord och ton till församlingen Mikael, vad skulle du säga då?

Mikael: Jag har önskat förmedla till de som lyssnat att vilken bakgrund vi än har och vad vi än har med oss i ”bagaget” så vill och kan Gud använda oss. Våra misstag är inget problem för Honom utan det är snarare en tillgång. Då förstår vi att vi är i dagligt behov av Guds nåd och vi kommer även ha lättare att förstå och känna med våra medmänniskor i deras olika livssituationer.

***

Till sist så vill vi tacka er för allt ni gett till församlingen, både i svåra och härliga tider har ni varit trogna det uppdrag ni fått. Vi är övertygade om att vi representerar alla våra läsare när vi uttrycker vårt varmaste tack för en osjälvisk insats i vår församling.


Andreas Wessman

By |2019-05-23T11:44:24+00:00maj 23rd, 2019|Intervju, Medlemmar|0 Comments

About the Author:

X